Livet i Australien

I dag visade ju sig bli en sån där deppig, jobbig dag. Vaknade upp mitt i natten med magsjuka, finns det nåt värre? Skulle jobba extra i dag egentligen men fick ställa in trist nog. Jag har sovit och sovit, helt utmattad. Regnet öser ner utanför och kvällens fest måste tydligen ställas in för min del, jätte trist för jag var riktigt laddad ! När man är magsjuk, eller sjuk överhuvudtaget så finns det ju inte mycket som är bra eller positivt, men det slog mig nyss att magsjuka slår ju inte ett brustet hjärta i alla fall, så för första gången av alla gånger jag har haft magsjuka så känns det rätt ok ändå, för nu har jag verkligen satt ribban på hur dåligt man kan må, och jag skulle hellre ha magsjuka i två månader än ett brustet hjärta...

Funderingar springer ständigt genom mitt huvud och det kommer dom nog göra ett bra tag framöver. Allt känns så långt borta och det känns så overkligt, som det inte hänt. Jag vet inte om det är den geografiska distansen eller att tiden verkligen läker alla sår. Jag är rädd att åka tillbaka och komma tillbaka till "verkligheten" men den måste ju tas tag i förr eller senare också.


Jag funderar på drömmar ofta, drömmar som gått i kras. Drömmen om en familj, och att få känna tryggheten, gemenskapen och kärleken tillsammans med nån annan. Just nu känns den drömmen omöjlig och det känns som jag aldrig kommer få den delen i mitt liv. Jag ser alla runtomkring mig på ett annat sätt än vad jag gjort förut, jag ser lyckliga familjer, kärlek och allt det där jag alltid drömt om. När kommer jag få uppleva den där stora kärleken som alla mer eller mindre drömmer om, antingen finns den eller så finns den inte. Tills dess är det bara att njuta och leva livet så gott det går antar jag..Livet går inte under för en person, men hoppet om att hitta nån annan eller att min dröm ska gå i uppfyllelse känns tyvärr alltför långt borta...Just nu känns det bara som jag vill låsa hjärtat och slänga bort nyckeln...