Kvack Kvack...
Det är ju sant vad dom säger att " man måste kysssa många grodor innan man hittar sin prins" Inget är självklart här i livet, så vem vet jag kanske inte har kysst klart mina grodor än, men som det känns nu så har jag aldrig varit mer säker på vart jag är i livet och vem jag vill vara med. Att man inte ser så klart när man är inne i sin "kärleks bubbla" det vet vi ju alla, men när jag tittar tillbaka på mina dåvarende förhållande så tänker jag att jag måste ha valt samma typ av killar, och det kanske var därför dom förhållandena inte höll heller, det kommer jag nog aldrig få veta, men det gör mig inget, så länge jag är lycklig. Kolla aldrig tillbaka, om det inte är för att se om vi lärt oss en läxa eller två...
Groda nr 1 var ett riktigt stolpskott. Det kanske blir så när man är ung, oerfaren och nyfiken och vilka ord som helst kan få mig på fall. Det var mitt första år på College i Usa och jag charmades av en lång, ståtlig(kärleken är blind) barket lirare. Vi började umgås som vänner första månaderna men efter ett tag bestämde vi oss för att vara mer än vänner och det funkade och var frid och fröjd i si sådär ett år, sen började jag inse att denna kille var ju helt pantad, mina vänner och alla runtomkring såg det och sa det men jag var helt fast att han var en bra kille och detta skulle hålla. Det krävdes ett besök av mamma och hennes karl för att jag skulle inse att detta var inte värt det alls. Han behandlade mig dåligt och sa massa elaka saker. Mammas karl, fd. polis tryckte upp han i min walk in closet en kväll och sa att om han inte behandlade mig bra så skulle han slå in hans knä med ett baseball trä, haha ! Jag föll för det klassiska misstaget att jag gick tillbaka till han ett antal ggr innan jag fattade att han vart otrogen och han var inget att behålla.
Där lärde jag mig min första läxa för livet......trodde jag
Groda nr 2 var väldigt oväntad och inte alls planerad. Min bästa kompis från årskurs 4 tills då, insåg att vi hade mer än kompis känslor för varann. Vi var bästa kompisar som kunde prata om allt, vi visste allt om varann och han var som en bror för mig, så när det blev seriöst så blev jag skraj och tänkte att detta kan inte va bra, jag tog mig en riktig funderare på om saker och ting någonsin skulle bli som förut mellan oss. Som sagt kärleken är blind och vi gav det ett försök, smög med förhållandet i säkert ett halvår pga olika anledningar. Bestämde oss för att flytta i hop och saker och ting var frid och fröjd i ett år, sen började det spåra ut totalt. Jag tror vi kände varann alltför bra och vi skulle nog aldrig ens försökt att vara mer än bara vänner men läxa nr 2 var lärd för min del, och vi skiljdes åt som vänner som aldrig pratar, och blev i stället spelare och coach, på gott och ont. Kan känna än i dag att jag förlorade en väldigt bra vän som jag aldrig mer kommer få tillbaka.
Groda nr 3 var mer än padda än en groda. Trodde jag hade hittat min "stora kärlek" och kände att allt var så underbart det kunde bli. Vi lärde känna varann på distans vilket var det ultimata tyckte jag. När jag flyttade hem och vi flyttade i hop så lekte livet. Jag var kär från dag ett till sista dagen, tyvärr var känslorna inte besvarade, men det visste jag inte. En person som verkligen inte kunde prata om känslor eller dela med sig vad han tänkte och tyckte, vilket drabbade endast mig i slutänden. Det längsta, lyckligaste förhållandet av dessa tre grodor, men med det mest tragiska och plötsliga avslut.
Otrohet, lögner och patetiska uttalande, fega ord och mesiga bortförklaringar. Det största sveket jag någonsin vart med om som lämnat ärr för livet, ärr som jag inte alltid visar för alla. Ena dagen trodde jag att allt var helt underbart och jag var världens bästa flickvän, en minut senare rasade allt, och jag förlorade pojkvän, familj, ett hem och framförallt mig själv. Jag var i koma i 2 månader innan jag blev räddad. Det gjorde så ont, och det var ett sånt svek. Läxa nr 3 var lärd, och det var en viktig läxa som jag tar med mig livet ut. Tänker aldrig på paddan men på vad han utsatte mig för, och vilka spår det lämnade. Det kan göra ont än i dag för ingen ska behöva bli behandlad så som jag blev behandlad. Ett stort svek som svider men ärret blir finare och finare för varje dag...
Groda nr 1 var ett riktigt stolpskott. Det kanske blir så när man är ung, oerfaren och nyfiken och vilka ord som helst kan få mig på fall. Det var mitt första år på College i Usa och jag charmades av en lång, ståtlig(kärleken är blind) barket lirare. Vi började umgås som vänner första månaderna men efter ett tag bestämde vi oss för att vara mer än vänner och det funkade och var frid och fröjd i si sådär ett år, sen började jag inse att denna kille var ju helt pantad, mina vänner och alla runtomkring såg det och sa det men jag var helt fast att han var en bra kille och detta skulle hålla. Det krävdes ett besök av mamma och hennes karl för att jag skulle inse att detta var inte värt det alls. Han behandlade mig dåligt och sa massa elaka saker. Mammas karl, fd. polis tryckte upp han i min walk in closet en kväll och sa att om han inte behandlade mig bra så skulle han slå in hans knä med ett baseball trä, haha ! Jag föll för det klassiska misstaget att jag gick tillbaka till han ett antal ggr innan jag fattade att han vart otrogen och han var inget att behålla.
Där lärde jag mig min första läxa för livet......trodde jag
Groda nr 2 var väldigt oväntad och inte alls planerad. Min bästa kompis från årskurs 4 tills då, insåg att vi hade mer än kompis känslor för varann. Vi var bästa kompisar som kunde prata om allt, vi visste allt om varann och han var som en bror för mig, så när det blev seriöst så blev jag skraj och tänkte att detta kan inte va bra, jag tog mig en riktig funderare på om saker och ting någonsin skulle bli som förut mellan oss. Som sagt kärleken är blind och vi gav det ett försök, smög med förhållandet i säkert ett halvår pga olika anledningar. Bestämde oss för att flytta i hop och saker och ting var frid och fröjd i ett år, sen började det spåra ut totalt. Jag tror vi kände varann alltför bra och vi skulle nog aldrig ens försökt att vara mer än bara vänner men läxa nr 2 var lärd för min del, och vi skiljdes åt som vänner som aldrig pratar, och blev i stället spelare och coach, på gott och ont. Kan känna än i dag att jag förlorade en väldigt bra vän som jag aldrig mer kommer få tillbaka.
Groda nr 3 var mer än padda än en groda. Trodde jag hade hittat min "stora kärlek" och kände att allt var så underbart det kunde bli. Vi lärde känna varann på distans vilket var det ultimata tyckte jag. När jag flyttade hem och vi flyttade i hop så lekte livet. Jag var kär från dag ett till sista dagen, tyvärr var känslorna inte besvarade, men det visste jag inte. En person som verkligen inte kunde prata om känslor eller dela med sig vad han tänkte och tyckte, vilket drabbade endast mig i slutänden. Det längsta, lyckligaste förhållandet av dessa tre grodor, men med det mest tragiska och plötsliga avslut.
Otrohet, lögner och patetiska uttalande, fega ord och mesiga bortförklaringar. Det största sveket jag någonsin vart med om som lämnat ärr för livet, ärr som jag inte alltid visar för alla. Ena dagen trodde jag att allt var helt underbart och jag var världens bästa flickvän, en minut senare rasade allt, och jag förlorade pojkvän, familj, ett hem och framförallt mig själv. Jag var i koma i 2 månader innan jag blev räddad. Det gjorde så ont, och det var ett sånt svek. Läxa nr 3 var lärd, och det var en viktig läxa som jag tar med mig livet ut. Tänker aldrig på paddan men på vad han utsatte mig för, och vilka spår det lämnade. Det kan göra ont än i dag för ingen ska behöva bli behandlad så som jag blev behandlad. Ett stort svek som svider men ärret blir finare och finare för varje dag...
Kommentarer
Trackback
