Livet i Australien

I bland forsiggar det sa mycket i mitt lilla huvud, tankar, funderingar, minnen och massa hjarnspoken som ror om inne i min skalle. I bland kanner jag bara att jag maste ventilera, i bland undrar jag om jag borde ga till nan och bara prata ut? Nan som inte vet nagonting om mitt liv eller vad jag gatt igenom. Jag analyserar massa, jag funderar och jag tanker och tanker. Ni kanske kanner igen detta, for jag vet att vi alla har tankar och hjarnspoken som leker med vara huvuden. Framtiden ligger framfor mig och jag ser verkligen fram emot det, men samtidigt skrams jag av tanken pa det forflutna och hur det har skapat mig till den jag ar i dag, pa ont och gott. Jag skulle definitivt inte vara den jag ar i dag om det inte vore for handelser i mitt liv, men samtidigt som jag sager till mig sjalv att det gjort mig starkare, sa undrar jag i bland om det gjorde mig starkare och tuffare eller svag och radd for allt har i livet?
Livet ar som det ar, och det ar inte alltid en dans pa rosor, det ar en berg och dalbana som vi alla maste ta oss igenom, absolut ingenting negativt med det. Jag maste intala mig sjalv att det ar dags att slappa alla tankar och bara leva livet, och vara den person jag vill vara. Jag maste ta hand om mig, for alskar jag inte mig sjalv kan jag inte alska nan annan...