Livet i Australien

Det slog i gar nar jag skulle skriva ett brev och fylla i datumet, att det var ganska precis ett ar sen som allt bara rasade for mig, jag var helt trasig. Hela sommaren var forstord, livet var paj, inget betydde nat, allt jag forsokte var att ata,sova och jobba, och det lyckades jag inte alls bra med. Har sitter jag ett ar senare, och kan som inte forsta allt som hant det senaste aret, det kanns som det negativa i det forflutna aldrig hant, vilket ar en skon kansla. I bland har jag fortfarande mardrommar, men vaknar och kollar runtomkring mig och inser att allt ar helt underbart.

I bland ar jag fortfarande arg for hur jag blev behandlad men det gar snabbt over, jag tror dock det ar viktigt att ha lite ilska kvar, for det ger mig styrka pa nat konstigt vis. Jag har inte fatt alla svar jag ville ha, kan an i dag inte forsta mig pa nat av det som hant eller varfor men vad gor det, jag gick vidare och livet likasa. Jag ar sa glad for dar jag ar i dag, och trodde aldrig jag kunde bli sa har lycklig. Livet ar bra underligt...