Livet i Australien

Vet inte vad det ar men jag har inte vart mig sjalv sen jag kom tillbaka. Langtar jag hem? Ja lite, vill jag aka hem? NEJ.... Men jag kanner inte igen mig sjalv, antar att det ar perioder man gar igenom har i livet. Har som sagt haft lite tankar som spokat, men det ar ju naturligt det med, man har ju gatt igenom en hel del saker har i livet, men inte deppar jag for det. Jag maste saklart alltid tanka positivt och blicka framat. Att jag inte trivs med min jobb situation har gor ju inte livet lattare men det ordnar sig. Som tur ar har jag en pojkvan som man kan prata med allt om, han lyssnar, han forstar och han stottar, det ar jag inte van med, vanligtvis ar det mina basta vanner som ar bra pa det, men att ha en pojkvan som klarar av det ocksa ar ett plus, precis vad jag behover.

Vi deppar alla i hop vid nat tillfalle och jag brukar vanligtvis vara bra pa att hantera sadana stunder, inte alltid lika latt nar ens vanner och familj ar langt bort men ni ska veta att jag har det bra har, sa oroa er inte. I bland blir jag bara sa svag och tror inte pa mig sjalv eller nat runtomkring mig, jag ar ingen negativ person utan bara valdigt osaker och radd i bland. Jag tror helt klart att, vad jag gatt igenom har paverkat mig som person, gjort mig svagare men ocksa mkt starkare, men i bland far man deppa i hop och grata nagra tarar...