Ensam i sangen...
Ligger nu i sangen och saknar min karl, han ar sa varm, go och luktar sa gott, och en natt utan honom kanns valdigt tomt. Det ar ett beroende, men jag maste aven saga att jag tycker inte om att sova sjalv, helt plotsligt hor jag ljud omkring mig och allt kanns sa tomt och kallt.
Hemkorda pizzan i kvall byttes ut mot Thai, sangrian var super lyckad, slank ner som en sot sommar drink, i stallet for hyrfilm blev det Grease och Pretty Woman pa Tv, inte sa illa det heller! Jag ar sa otroligt glad att jag kommer sa bra overens med Shauns mamma och hans syster, kan prata med dom om allt mellan himmel och jord, sa skont att ha en andra familj runtom mig ocksa.
Snart har 10 manader gatt och jag har aldrig vart sa kar och lycklig, aldrig har jag haft denna pirrande kanslan jag har i magen. Allt kanns ratt, och oroar jag mig over nat eller kanner jag mig osaker sa tanker jag bara pa vilken bra karl jag har, och vad lyckligt lottad jag ar som antligen hittat ratt.
Vem trodde att jag skulle skriva detta eller kanna sa som jag kanner for ett ar sen? inte jag..
Visst ar det ar intressant hur livet kan vanda fran att vara perfekt, till skit, till perfekt igen? Nar jag nu natt perfekt vet jag hur det kanns att forlora det, vilket gor att jag uppskattar sa enormt vad jag har varje dag, och att inget ellet ingen kan tas for givet. Jag har aven lart mig att det jag trodde var perfekt, var inte alls i narheten av perfekt tills jag traffade det som var perfekt for MIG. Allt mitt forflutna kanns som bortkastat, samtidigt som jag vet att det var en laxa lard, for hade jag aldrig levt mitt forflutna hade jag aldrig vart dar jag ar i dag. Livet ar en resa, vem vet vart den tar mig harnast?
Hemkorda pizzan i kvall byttes ut mot Thai, sangrian var super lyckad, slank ner som en sot sommar drink, i stallet for hyrfilm blev det Grease och Pretty Woman pa Tv, inte sa illa det heller! Jag ar sa otroligt glad att jag kommer sa bra overens med Shauns mamma och hans syster, kan prata med dom om allt mellan himmel och jord, sa skont att ha en andra familj runtom mig ocksa.
Snart har 10 manader gatt och jag har aldrig vart sa kar och lycklig, aldrig har jag haft denna pirrande kanslan jag har i magen. Allt kanns ratt, och oroar jag mig over nat eller kanner jag mig osaker sa tanker jag bara pa vilken bra karl jag har, och vad lyckligt lottad jag ar som antligen hittat ratt.
Vem trodde att jag skulle skriva detta eller kanna sa som jag kanner for ett ar sen? inte jag..
Visst ar det ar intressant hur livet kan vanda fran att vara perfekt, till skit, till perfekt igen? Nar jag nu natt perfekt vet jag hur det kanns att forlora det, vilket gor att jag uppskattar sa enormt vad jag har varje dag, och att inget ellet ingen kan tas for givet. Jag har aven lart mig att det jag trodde var perfekt, var inte alls i narheten av perfekt tills jag traffade det som var perfekt for MIG. Allt mitt forflutna kanns som bortkastat, samtidigt som jag vet att det var en laxa lard, for hade jag aldrig levt mitt forflutna hade jag aldrig vart dar jag ar i dag. Livet ar en resa, vem vet vart den tar mig harnast?
Kommentarer
Trackback
