Livet i Australien

I dag kunde jag bokstavligen inte ta mig ur sangen, tung i kroppen, en dunkande huvudvark och bara sa slo, sa jag ringde och sjukanmalde mig med daligt samvete men jag kunde bara inte. Jag sov och sov och sov som jag aldrig sovit forut, jag maste omedvetet ha varit sa slutkord. Nu sitter jag har med huvudvark och ar bara ledsen. Jag gick in pa facebook och sag en kommentar, gick sen in pa Aftonbladets hemsida och Op:s hemsida och allt kandes plotsligt sa overkligt. En bekant har gatt bort i Afganistan, jag kande han inte sa val men har vanner som star han nara. Annu en gang fick jag den otacka kanslan av att livet ar alldeles for kort, och doden kan i bland bara vara runt hornet, hur hemskt det an later sa ar det sanningen och det gor mig sa ledsen. Jag lider med hans familj och vanner, hans nara och kara. Han var en san glad person, och sa himla rolig och flammsig, skratta gjorde man alltid nar man var runtomkring han. Vila i frid du fina.

Varfor ar livet sa orattvist, min standiga fraga? Usch va ledsen jag ar nu......