Livet ar tufft...
Det har varit tuffa, kanslofyllda dagar denna vecka. Jag har gratit, jag har funderat och massa tankar har sprungit genom mitt huvud. Jag har tankt pa min kara familj, som bestar av bade underbara manniskor och manniskor som inte vet hur man beter sig i bland. Ens familj kan gora en sa otroligt besviken, och jag tror det gor som mest ont da eftersom man alskar dom sa mycket. Jag har blivit besviken om och om igen av nara och kara, och jag vet inte hur lange till jag klarar av det.
Jag har kommit till en viss del av mitt liv dar jag nog har bestamt mig for att utesluta dessa manniskor ur mitt liv, for efter vad jag vart med om finns det inga andra eller tredje chanser, man far en chans med mig sen far det va. Iskalla manniskor som ska sta en nara, som sarar med ord och fracka kommentarer, na fy fan sager jag, sant har jag inte tid med. Som jag sagt forut mina vanner, livet ar kort och vi lever bara en gang, alldeles for kort for massa drama, skitsnack och fula kommentarer. Hur orkar man med detta nar det finns sa mycket mer viktiga saker har i livet. Man maste ta hand om varann, alska varann, glomma i bland och absolut forlata. Ingen ar perfekt och livet ar for kort... Men det ar nog lattare sagt an gjort det..
