Livet i Australien

I dag visade ju sig bli en sån där deppig, jobbig dag. Vaknade upp mitt i natten med magsjuka, finns det nåt värre? Skulle jobba extra i dag egentligen men fick ställa in trist nog. Jag har sovit och sovit, helt utmattad. Regnet öser ner utanför och kvällens fest måste tydligen ställas in för min del, jätte trist för jag var riktigt laddad ! När man är magsjuk, eller sjuk överhuvudtaget så finns det ju inte mycket som är bra eller positivt, men det slog mig nyss att magsjuka slår ju inte ett brustet hjärta i alla fall, så för första gången av alla gånger jag har haft magsjuka så känns det rätt ok ändå, för nu har jag verkligen satt ribban på hur dåligt man kan må, och jag skulle hellre ha magsjuka i två månader än ett brustet hjärta...

Funderingar springer ständigt genom mitt huvud och det kommer dom nog göra ett bra tag framöver. Allt känns så långt borta och det känns så overkligt, som det inte hänt. Jag vet inte om det är den geografiska distansen eller att tiden verkligen läker alla sår. Jag är rädd att åka tillbaka och komma tillbaka till "verkligheten" men den måste ju tas tag i förr eller senare också.


Jag funderar på drömmar ofta, drömmar som gått i kras. Drömmen om en familj, och att få känna tryggheten, gemenskapen och kärleken tillsammans med nån annan. Just nu känns den drömmen omöjlig och det känns som jag aldrig kommer få den delen i mitt liv. Jag ser alla runtomkring mig på ett annat sätt än vad jag gjort förut, jag ser lyckliga familjer, kärlek och allt det där jag alltid drömt om. När kommer jag få uppleva den där stora kärleken som alla mer eller mindre drömmer om, antingen finns den eller så finns den inte. Tills dess är det bara att njuta och leva livet så gott det går antar jag..Livet går inte under för en person, men hoppet om att hitta nån annan eller att min dröm ska gå i uppfyllelse känns tyvärr alltför långt borta...Just nu känns det bara som jag vill låsa hjärtat och slänga bort nyckeln...

Efter den hemska tragedin i Finland förstår jag inte varför vapentillstånd finns för människor som inte behöver dem i sitt yrke. När har vapen någonsin använts för något vettigt här i världen? Förbjud vapen !Det är skrämmande vad människor är kapabla till också, vad försiggår i en ung människas huvud som bestämmer sig för att skjuta ner sina klass kamrater bara sådär, och tydligen har han till och med planerat detta i flera år. Vad tänkte han där då?Troligtvis inte frisk i huvudet , men fortfarande skrämmande hur mycket människor det finns i världen som inte är riktigt frisk i huvudet ! Tänker på alla nära och kära till dom avlivna i Finland. Hoppas att vi nån gång lär oss en läxa och inför nåt som förändrar människors syn på vapen och en lag om vapenförbud runt om hela världen...

Peace out..

"Later that day I got to thinking about relationships. There are those that open you up to something new and exotic, those that are old and familiar, those that bring up lots of questions, those that bring you somewhere unexpected, those that bring you far from where you started, and those that bring you back. But the most exciting, challenging and significant relationship of all is the one you have with yourself. And if you can find someone to love the you you love, well, that's just fabulous."

Söndagen spenderades hemma hos vår egen plast Moffa Arnold. Arnold är 61 år och bor alldeles ensam i sitt lilla söta dockhus. Han har varit ensam hela sitt liv och det var jätte jobbigt att se hur han bodde, och veta att han sitter där ensam dag in och dag ut. Han har jobbat på Nortura sen 1974, och går i pension nästa år, ingen egen familj, inga barn och inga riktiga vänner som det verkar. Vi tjejer och Daniel åkte dit i dag på en liten fika stund.Vi blev bjudna på kaffe och goa smörgåsar, men pricken över i:et var nog när han drog fram sin Lasse Stefanz  dvd, kunde inte bli bättre! Jag tror vi gjorde hela hans dag, han var så glad att få besök. En riktig go gubbe. Människor i sin ensamhet gör mig väldigt ledsen, och man kan inte annat än att tycka synd om han, men han tänker kanske inte såsom vi tänker, att det kan kännas nästan lite tragiskt, utan stunder som dessa värdesätter han kanske på ett helt annat sätt än vad vi gör. Arnold gjorde i alla fall min Söndag.


Vår egen lilla Sokrates...

Vaknade upp i morse till strålande sol och vacker utsikt från rummet som vanligt. Läste en jobbig blogg och en jobbig kommentar som fick allt att göra så ont igen, men jag glömmer snabbt nuförtiden och min lilla Fifi fick mig på andra tankar. Jag har funderat mycket de senaste dagarna, eftersom det finns alltför mycket tid att tänka på jobbet, att vad skulle jag göra utan alla mina underbara vänner? Det är i stunder som dessa som man verkligen inser också vilka ens sanna vänner är, det kan vara gamla goa vänner från förr, men även nya underbara vänner som man aldrig upptäckt förut på samma sätt...


Vi sa precis hej då till Patrik och Martin som åker vidare till Stavanger i dag för att leta jobb. Vi har verkligen hunnit med mycket skoj med dessa grabbar på tre veckor bara. Att säga hej då till dom fick mig att inse hur jobbigt det kan vara att säga hej då till nån, oavsett om man känt nån i två veckor eller flera år, oavsett om det är en främling eller ens pappa. Att säga hej då är alltid jobbigt oavsett..

När jag tänker på att säga hej då och hur ont det gör så tänker jag bara på varje sommar när jag skulle skiljas från min pappa efter att jag vart och hälsat på han i Grekland.  Jag får tårar i ögonen bara att tänka på hur jobbigt det var år efter år, att stå där på flygplatsen och kramas och veta att det skulle dröja ett år innan vi fick ses igen. Varje gång jag skulle gå genom tullen så visste jag att när jag vände mig om skulle pappa stå där och vinka efter mig med tårar i ögonen. Jag ville inte vända mig om men gjorde det varje gång, en sista gång och det gjorde så ont i mig. Saknad och säga hej då kan vara nyttigt också fast det gör ont, för då inser man verkligen vad man har och hur mycket man älskar nån !


Jag och Sandra hittade ett härligt Spa i går på ett Quality Hotell. Tänk vad lite bubbel och bastu kan göra för kroppen och själen. Jag tror aldrig jag uppskattat en bastu så mycket som jag gjorde i går. Underbart ! Det blev en lugn kväll med gänget på Jölster, lite skratt attacker som vanligt med tjejerna och sen somnade jag sött  till Bruce ljuva toner, väldigt mysigt...




"No matter who broke your heart, or how long it takes to heal, you'll never get through it without your friends"

Trött efter en lång vecka med mycket övertid och en sliten rygg. Fredags kvällen spenderades utanför ett regnigt Förde på en fotbolls plan med våra kära arbets kamrater Agnar och Tor Attle och en skara med härliga kids. Vi hade en ide om Team Sweden men eftersom vi endast var fem tappra svenska själar så blev det Team Tarm i stället. Det var skoj att lira fotboll fast man inte är en fantast på det direkt. Tro det eller ej, alla ni som sett mig spela fotboll, jag gjorde avgörande målet, en liten tåfjudas rätt in i mål. Mycket trevlig kväll ! I morgon blir det till att leta upp ett badhus för bastu och bubbel.

Trevlig Helg !

Kolla in Emmas blogg om de skenande komagarna på jobbet i går. En väldigt dramatisk och kaotisk händelse, höll på att skrämma livet ur mig i alla fall !

www.glantzen.blogg.se

Finns det nåt som evig kärlek?Jag har alltid undrat och trott att det finns nån för alla, en själsfrände. Nån som får mig att känna mig unik, vacker och alldeles så där underbar. Nåt som varar för evigt, nåt speciellt, nåt starkare än kärleken själv, inte pirrande känslor år efter år, utan det där lilla extra, tryggheten, närheten, sällskapet,  tillit, respekt,en stark vänskap som varar för evigt, men även bekvämligheten att bara vara nära en person som man älskar och beundrar. Känslan av att man vet vart man har varandra utan att ta varann för givet.

 För mig är kärlek nåt så mycket mer än att vara kär. Kärlek är inte alltid lätt, kärlek måste man kämpa för, kärlek måste man respektera och ta det för vad det är, inte alltid perfekt. Motgångar kommer, motgångar går och i bland måste man göra nåt litet extra för att få allt att fungera. Jag har tappat mitt hopp om evig kärlek, men kanske det finns nån för alla, kanske inte.Det mest ironiska med livet är att kärlekar kommer och går, man hittar nån som man tror är den rätte, men sen dör allt ut, och sen börjar man om på nytt, men det kanske det livet går ut på. Det kanske inte finns nån för alla? Man tror man känner nån ut och innan, känslan av trygghet, kärlek och det där lilla extra byggs upp i flera år, sen bara en dag försvinner allt, det känns som världen rasar, som man är alldeles ensam, helt plötsligt är man främlingar som aldrig någonsin känt varandra eller nånsin kommer vara nära igen..Är det,det som livet går ut på? Hur mycket ska en person klara av innan hjärtat totalt faller i bitar det är frågan...och kommer det nånsin bli helt igen?


                                                           

Läs en av mina favorit bloggar: www.towalindberg.se
Hon bjuder på en välskriven, spännande sexblogg med massa intressanta inlägg om sex, relations problem, och härliga presenter och utlottningar av olika sex leksaker och sexiga underkläder.. Sidan är definitivt värt ett besök!


                                                                     
                                                                         Rosa Pantern....

Välkomna Åter till min blogg! Förhoppningsvis fortfarande läsvärd. Mycket har hänt sen sist, tänkte därför starta om på nytt och skriva av mig om det mesta för att lätta på mitt hjärta som för tillfället är itu.Kanske går det att laga, kanske inte helt, men jag har insett att livet fortsätter för det, vissa dagar bättre än andra. Livet är fullt av överraskningar och bara sådär kan livet drastiskt förändras utan att man förstår nåt eller anar nåt. Man ska aldrig ta något eller nån för givet och jag försöker intala mig själv att allt händer för en orsak trots allt. Nu försöker jag bara hitta tillbaka till mig själv och bygga upp vad som en gång var Angelina....

Befinner mig i Norge nu i 9 veckor framöver. Jag ska jobba  och tjäna massa pengar var det tänkt. Resan började i Östersund i går kl 07.00 och avslutades i Förde 12 timmar senare. Resan bjöd på många skratt, farliga kurvor, hysteriska skrik,läckande vätska, får och kor mitt på vägen, flicktidningar,mycket packning, värkande ben och en helt underbar natur med  vacker utsikt. Fjordar, djupa berg och dalar och turkost, spegelblankt vatten. Vårt vandrarhem ligger alldeles vid en stor sjö och fin natur runtomkring, här kommer jag trivas bra.

I dag var första dagen på jobbet med introduktion,rundvandring och visning av gris slakt och massa papper som fylldes i hit och dit.. Gris slakteriet var fascinerande, intressant att se hur hela processen går till men såklart fruktansvärt vidrigt också.

Vi är fem tjejer som kommer hänga på  tarm avdelningen på Fårslakteriet hädanefter. I morgon återstår att se hur hemskt det egentligen är. Enligt Emma är det Chill ! Min uppgift blir att spräcka hål på fårmagen och tömma den på tarmar och massa  annat skoj. Med på resan är Emma, fårslakts mästarn, Lisa, den söta charmiga fotbollstjejen, och Sandra och Agnes,blonda  innebandy bruttorna, fyra trevliga och härliga tjejer som definitivt kommer göra denna resa  till nåt alldeles extra. Jag har märkt under dessa två dagar tillsammans att dessa  tjejer är full av härliga kommentarer och flosklar hit och dit, liksom mig själv, så jag kommer nog inte alls känna mig utanför, i vilket fall som helst så kommer"Denna resa kommer göra mig gott, för det är jag värd" .......( veckans kommentar)

Lång dag i dag och regnet öser ner utanför. Dagen avslutades med min första springtur på över 2 månader, kändes otroligt skönt och förvånadsvärt lätt. 30 minuter i regnet, med en vecker  vy blev dagens resultat. Träning  kommer definitivt ligga som topp prioritet på denna resa. Jag har resat i vikt och tappat alla muskler jag en gång hade, nu blir det ändring på det och mycket annat. På jobbet finns det ett fräscht gym också som flitigt kommer användas av oss tjejer.


                                           
                                                                               Vacker Vy i Norge...